Ett steg mot nollvisionen

Ett steg mot nollvisionen

Det tog sju år, en hel del envishet och nyfikenhet, men till slut blev både doktorsavhandlingen och verktyget klara. Processverktyget som Bodil Hökfors tagit fram ska göra cement- och kalktillverkningen miljövänligare utan att kvaliteten påverkas. "Kan mitt arbete minska koldioxidutsläppen lite, så har det ändå stor påverkan, med tanke på den stora mängd som produceras", säger hon.

Avhandlingen blev klar under början av 2014. Med det databaserade simuleringsverktyget kan man göra produktionsförändringar i datormiljö innan de testas i produktion. Målet är att behålla kvaliteten samtidigt som koldioxidutsläppen minskar. I mars disputerade Bodil Hökfors.

– Det var jätteskönt att bli klar. Vi startade arbetet 2007 och de sista månaderna var väldigt intensiva.

1998 började hon arbeta för Cementa, efter att ha tagit bergsingenjörsexamen vid Luleå tekniska universitet. Då jobbade hon på Gotland, i Slite, och säger att det var speciellt att bo på en ö. Där bodde hon i fyra år, och när familjen flyttade till Örebro fortsatte hon att jobba på distans.

Det var då som hon kom i kontakt med ett forskningsarbete som redan hade påbörjats.

Forskningen gick ut på att ta fram ett processverktyg för att räkna ut hur förändringar i råmaterial och bränsle påverkar cementens kvalitet och miljön.

– Men vi körde fast. Verktyget fungerade inte som det skulle. Den kemiska datan i programvaran var inte tillräcklig och vi fick orealistiska svar, berättar Bodil.

”Vi”, det var Bodil och den andra doktoranden Matias Eriksson från Nordkalk. De fick tips om att kontakta Rainer Backman, professor i energiteknik och termisk processkemi vid Umeå universitet.

– Det blev ett höjdarmöte. Han hade den kompetensen vi saknade.

Men när forskarna visste vilken väg de skulle fortsätta på, höll ekonomin på att bli ett hinder.

– Det var svårt att få bidrag. Koldioxidfrågan var inte prioriterad då, men vi tänkte om och gjorde arbetet lite bredare.

2007 kunde de starta. För Bodils del betydde det att arbetstiden fördelades mellan det vanliga jobbet som projektledare på Cementa och som doktorand.

– Det var en intressant och givande tid. Forskningen kändes viktig och värdefull för mig och det var otroligt kul att fördjupa sig i det. Arbetsgivarna har varit väldigt bra och stöttande hela tiden och jobbet och forskningen hänger ju ihop, så det har aldrig känts svårt att kombinera, säger Bodil Hökfors.

Hon berättar att hon kände stora krav på sig och att den som krävde mest av henne var hon själv.

– Ljusa dagar ser jag det som en fördel, att man alltid vill göra sitt bästa, men mörka dagar känner jag mig granskad och är rädd att något inte ska bli rätt. Jag kan gå och gräma mig över saker som jag inte tycker blev nog bra.

Kände du prestationsångest när du höll på med forskningen?
– Nej, inte ångest för att jag inte skulle prestera, men ångest emellanåt för att den valda vägen med olika hjälpmedel och programvaror inte skulle fungerar så som vi tänkt eller visa sig tillräckligt bra.

Hur är du som person?
– Jag är ödmjuk, men ganska otålig när folk inte presterar så som man förväntar sig. Jag är väldigt envis och det är nog min största styrka. Det är nog mycket tack vare den som vi fick ihop forskningsprojektet. Jag gillar att lägga pussel och se hur olika saker påverkar varandra. Jag är också nyfiken och orädd.

I forskningsprojektet la de till en ny programvara, som kunde utvärdera kemisk data, och totalt används tre olika program som kommunicerar med varandra.

Och just den tekniska biten var besvärlig för forskarna.

– Vi är ju inga programmerare.

Under forskningstiden gjordes också fullskaleförsök, där man testade om verktygets resultat stämde med verkligenhetens resultat – och det gjorde det.

– Det var otroligt spännande att testa i produktion. Vi har också provat hur verktyget svara på olika produktionsförsök, säger Bodil.

Hon fortsätter:

– Verktyget kan aldrig ersätta verkligheten, men istället för att prova sig fram i produktionen så ger verktyget en bra hänvisning, säger Bodil Hökfors.

För att testa allt i verkligheten skulle bli dyrt och tidskrävande.

– Bara i fabriken på Gotland produceras mellan 5 500 och 6 000 ton klinkers om dagen. De stora mängderna och att betong är så beständigt är det som gör det extra roligt att arbeta med betong.

Verktyget, som ännu inte har något namn, har som syfte att minska koldioxidutsläppen. Det mäter både utsläppen från kalkstenen och från själva förbränningen.

– Man kan exempelvis mata in olika bränslen och se hur de påverkar både processen och produkten, så det funkar att testa när det kommer ut nya bränslen på marknaden, säger Bodil.

Nu är hennes förhoppning att verktyget så småningom ska användas inom hela koncernen.

– Framöver ska jag lägga tid och kraft på det. Heidelberg Cement finns över hela världen så det hade varit fantastiskt om det fick genomslag. Jag hoppas att många hittar verktyget och ser nyttan de kan ha av det.

Verktyget och resultaten från avhandlingen kommer också att vara en del av Cementas vision om noll koldioxidutsläpp år 2030.

Under förra året fick Bodil Hökfors ta emot två priser: Jan Rydbergs Award, som uppmärksammar viktiga insatser som gjorts i Sverige inom forskning och innovation relaterad till återvinning och cirkulär materialanvändning, och på Betonggalan utsågs hon till Årets betongforskare 2014.

– Jag var överväldigad. Det var jättekul och nu har det börjat sjunka in lite. Det är kul att det arbete man lagt ner får uppmärksamhet och att andra förstår värdet och att det även kan användas inom andra industrier. Det har betytt mycket för mitt självförtroende att andra tycker att det jag gör är bra.

Bodil säger också att hon tycker det är häftigt att hennes ”lilla” arbete sätts i ett stort sammanhang och det faktiskt kan påverka.

– Det produceras enorma mängder betong om året och man brukar räkna med en kubikmeter betong per person och år. Så kan mitt arbete minska koldioxidutsläppen lite, så har det ändå stor påverkan.

Vad har du för mål för 2015?
– Jag hoppas kunna åka på en stor konferens i Kina och berätta om mitt arbete.

Och privat?
– Att testa triathlon skulle vara spännande. Jag ska också försöka ta mera ledigt och landa i allt som hände under 2014. Jag har också som mål att ta jägarexamen tillsammans med sönerna. Man lär sig mycket om djur och natur och det vore en roligt grej att göra tillsammans. Jag hoppas också att vi får fortsatta bidrag för ett projekt som jag jobbar med, S2C, som handlar om hur man kan använda restprodukter från stålindustrin vid framställning av cementklinker. Fast det kanske inte är ett privat mål, skrattar Bodil.

Vad drivs du av?
– Jag är nyfiken och tycker det är kul att lära mig nya saker. Jag tycker om att få saker och ting gjorda och jag vill bidra med något bra, något som känns meningsfullt, och det tycker jag verkligen att jag fått möjlighet att göra.

Fotnot:
Avhandlingen heter Phase chemistry in process models for cement clinker and lime production, Faskemiska processmodeller för tillverkning av cementklinker och kalk.

Källa: www.byggvarlden.se

Relaterad information

Frågor och svar

Övriga NYHETER

Kontaktformulär

Du måste fylla i alla obligatoriska fält

Offertförfrågan

= obligatoriska fält