Professorn i fastighetsekonomi på Kungliga Tekniska Högskolan Hans Lind ger i en artikel sin bild av varför det byggs så få bostäder.

Det låga bostadsbyggandet

Det låga bostadsbyggandet och orsakerna till det låga byggandet diskuteras allt mer. Här är ett försök att ge en liten bakgrund till debatten av Hans Lind professor i fastighetsekonomi på KTH, Kungliga Tekniska Högskolan.

Det låga bostadsbyggandet och orsakerna till det låga byggandet diskuteras allt mer. Här är ett försök att ge en liten bakgrund till debatten.

En första fråga är förstås om det verkligen byggs för lite. Vissa ser på hela beståndet och att boendetätheten i genomsnitt inte är så hög och då ser det ju ut som dagens bostäder skulle räcka om bara beståndet utnyttjades bättra. Andra pekar på höga bostadspriser och att det blir allt svårare att hitta ett förstahandskontrakt på hyresmarknaden. Ytterligare en variant är att jämföra antalet som flyttar in till de större orterna med det antalet bostäder som byggs.

Låt oss dock anta att vi är överens om att det byggs för lite och ser på frågan vem som är ansvarig och vad som är orsakerna. Ser vi på det allmänna regelverket så har Riksdagen antagit en Bostadsförsörjning som lägger ansvaret för bostadsförsörjningen på kommunerna. Man har även antagit en Socialtjänstlag som också lägger ansvaret på kommunerna att invånarna ska ha en dräglig situation. Ingen av dessa lagar är dock särskilt precisa med vad som är en acceptabel bostadssituation och vad kommunerna är skyldiga att göra om till exempel köerna till hyreslägenheter ökar. I bostadsförsörjningslagen finns inte heller några sanktioner om kommunerna inte gör något.

En knäckfråga är därmed om staten ska styra kommunerna hårdare och kanske också mer direkt agera för att se till att bostäder byggs, särskilt de typer av bostäder som marknaden kanske inte är så intresserade av producera. Samtidigt har dock staten en rad andra områden att bevaka och där gör staten själv en massa saker som kan vara vällovliga men som i praktiken begränsar bostadsbyggandet, till exempel reglerna om strandskydd och olika miljö- och tillgänglighetskrav.

Dagens svenska modell bygger i hög grad på att kommunerna och marknaden ska se till att det byggs mer bostäder. Kommunerna ska planlägga mark och olika företag ska bygga. Att förstå hur kommunerna och marknaden fungerar blir därmed viktigt för att förstå vad som händer med bostadsbyggandet.

Kommunpolitikerna väljs av de som idag bor i kommunen och det är väl då logiskt att förvänta sig att de främst ser till dessa väljares intresse – och de har sällan något intresse av ökat bostadsbyggande, särskilt inte sådant som vänder sig till hushåll med lite lägre inkomster. Grönområden tas i anspråk, sociala kostnader kan öka och ökat byggande pressar priserna nedåt.

När det gäller marknaden så är det lätt att tänka att höga priser gör det lönsamt att bygga och dra slutsatsen att om vi bara tar bort en massa hinder i form av överdrivna byggregler och kommunalt planmonopol så kommer byggandet automatiskt att ta fart. Detta är dock inte självklart. Ser vi situationen ur en privat markägares synvinkel kanske denna kan tjäna ännu mer om denne väntar lite med att bygga. Har ett företag får ett stort antal byggrätter kan det vara mer lönsamt att bygga lite i taget istället för att därmed hålla uppe priserna.

Rollfördelningen mellan stat, kommun och marknad är nyckelfrågan i bostadsbyggandet och det som kan konstateras är att dagens modell som bygger på att kommunen och marknaden ska se till att det byggs bostäder åt alla inte fungerar.

Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi, KTH

Källa: Fastighetsnytt.se 

Relaterad information

Frågor och svar

Övriga NYHETER

Kontaktformulär

Du måste fylla i alla obligatoriska fält

Offertförfrågan

= obligatoriska fält