Hus som håller på att byggas

Därför är byggena så dåliga

Titania håller med artikelförfattarna nedan om att delar av byggbranschen dras med kvalitetsbrister och Titania arbetar aktivt för att undvika just de problem som artikelförfattarna tar upp och gör detta med mycket gott resultat.

Titania har högre kvalitet och färre besiktningsanmärkningar på våra projekt än genomsnittet inom byggbranschen och detta bland annat tack vare att vi har en genomtänkt organisation, med medarbetare som tillsammans strävar mot de uppsatta målen.

Tack vare Titanias egen projekteringsavdelning, som involveras genom projekten, från start till mål, så uppstår inte problemen som tas upp i artikeln med dålig eller felaktig projektering, i lika hög grad.

Titania använder sig även i stor utsträckning av egen och yrkesskicklig personal som är med i projekten, från början till slut och ansvarar för sitt eget utförda arbete, vilket höjer kvaliteten.

Många av de problem som artikelförfattarna tar upp, går genom aktiva åtgärder att undvika, vilket Titania bevisat och fortsätter bevisa i våra renoveringsprojekt. Inom kort kommer Titania även börja med nyproduktion, med samma höga kvalitetskrav som vi har inom våra ROT-projekt. 

 

Debattartikel publicerad på Dagens Industris debattsida 2012-08-28:

Därför är byggena så dåliga

Nybyggda hus presenteras ofta med begrepp som hållbart och klimatneutralt. Men verkligheten är att många nyproducerade bostadshus måste putsas om, få nya badrum och golv – redan efter några år. Dagens byggande sker inte med kvalitetstänkande. Det skriver Bengt Adolfi och Per Arne Ivarsson, Byggnadsvårdsföreningen på Dagens Industris debattsida.

Hur är det möjligt att hus byggda under 2000-talet ofta kräver omfattande ombyggnadsåtgärder ­redan under garantitiden, medan hus byggda för flera hundra år sedan fortfarande erbjuder ett trivsamt, friskt och prisvärt boende? Vi hävdar att den ökande fragmentariseringen av samhällsbyggnadssektorn är en viktig orsak. Näringslivet, politiken och brukarna driver sina sär­intressen. Det är många år sedan vi hade ett bostadsdepartement; fastighetsägare är i dag stora opersonliga bolag, byggmästarfunktionen har i stort sett försvunnit och skickliga hantverkare med gesällbrev är svåra att finna.

Dagens nyproduktion har uppenbara kvalitetsproblem, trots alla funktioner och processer som ska kontrollera uppsatta kvalitetsmål. Kontrollansvarig enligt plan- och bygglagen, PBL, installationer enligt ”säkert vatten” och checklistor för egenkontroller är exempel på ­bestämmelser som ska se till att vi bygger hållbara hus.

Ändå kvarstår problemen. Det saknas naturliga drivkrafter i den moderna byggprocessen, för att nå ett slut­resultat som motsvarar sektorns ­motto ”byggande i världsklass”. Byggandet före 1960 var till största delen en rent arkitektonisk och byggteknisk utmaning. Dagens byggande är komplext, med en blandning av bygg- och installationsteknik. Det ställer stora krav på de arkitekter och tekniska konsulter som ansvarar för projekteringen. Undersökningar visar att cirka en tredjedel av kvalitetsbristerna är rena projekteringsfel. Som orsak anges tidsbrist, begränsad praktisk erfarenhet och utebliven granskning av handlingarna. ­Eftersom projektörerna vanligtvis ersätts per arbetad timme och sällan får betala kostnaden för sina fel, saknas den naturliga drivkraften att producera bättre handlingar. ­Projektörerna ­deltar inte heller i genomförandet av byggnaden.

Samarbetsform, entreprenadform och ersättningsform är faktorer som i hög grad påverkar byggnadens kvalitet.

Fram till mitten av 1900-talet kunde en överenskommelse mellan byggherre och byggmästare bekräftas med ett handslag. Förutsättningen var att man kunde lita på att slutresultatet skulle hålla hög kvalitet och ersättningen bli skälig. Dagens överenskommelser bekräftas av flersidiga kontrakt och bilagor, upprättade av jurister och ekonomer. Ändå är det inte ovanligt att parterna blir oense om vem som är ansvarig för fel under garantitiden. Konsekvensen blir omfattande skadeutredningar, men inga eller begränsade åtgärder. Vart tog byggandets etik och yrkesstoltheten vägen? 

Fram till 1950-talet var hantverksinslagen många och hantverkaren hade ett gediget kunnande om såväl materialets egenskaper som om hur ett fackmässigt utförande skulle göras. Kunnandet förmedlades till yngre generationer av erfarna hantverkare som utförde sitt jobb med stor yrkesstolthet.

De skickligaste kunde även erhålla mästarbrev som bevis på sitt kunnande. Kvalitetsbrister åtgärdades också av hantverkaren, vilket var nödvändigt för att få förnyade uppdrag. I dagens byggande är byggnadsarbetaren sällan anställd av huvudentreprenören utan jobbar ofta hos en underentreprenör, men har sin anställning i ett bemanningsföretag. Hon eller han får på så vis en otydlig roll och betaktas mer som en utbytbar resurs än som en skicklig hantverkare. Det leder till att vederbörande inte känner sig bekräftad och förlorar den naturliga drivkraften att ta ansvar och känna yrkesstolthet.

Inom Byggnadsvårdsföreningen kommer vi dagligen i kontakt med hus som ska underhållas för att fortsätta fungera. Orden hållbart, energieffektivt och klimatneutralt känns naturliga när ett hus fortfarande kan användas efter hundratals år i människans tjänst. Dessa byggnader uppfördes i sammanhang där det fanns incitament att bygga med hög kvalitet – långt innan kontrollansvaret i PBL var uppfunnet.

Vi uppmanar våra kolleger i samhällsbyggnadssektorn att titta bakåt för att komma framåt. Ta del av den kunskap och kompetens som finns samlad inom svenskt byggande fram till 1950-talet och använd de erfarenheterna i dagens byggande.

Skapa en situation där kvalitet är drivkraften och målet, i alla led. Bara så kan vi lyckas bygga hållbart, energieffektivt och klimatneutralt.

Bengt Adolfi, byggmästare, ­styrelseledamot i Byggnadsvårds­föreningen    

Per Arne Ivarsson, restaurerings­arkitekt, styrelse­ledamot i Byggnadsvårdsföreningen

Källa: Dagens Industri

Relaterad information

Övriga NYHETER

Kontaktformulär

Du måste fylla i alla obligatoriska fält

Offertförfrågan

= obligatoriska fält