Bygge

Bostadsmarknaden behöver inga starka män, men kanske en Thatcher?

Politikernas oförmåga att inse problemens vidd på bostadsmarknaden är nu närmast parodiska i sin omfattning. Vi har en bostadsminister som för sig med närmast BosseRingholmska nonsenscitat där verkligheten inte får påverka agerandet. Sedan valen 2014 har samtidigt oförmågan blivit något av ett kännetecken i rikspolitiken. Och varför skulle det vara annorlunda i bostadssektorn? Så varför skulle en stark man kunna lösa dessa problem? Sannolikheten är liten.

Antalet analyser och utredningar som visat på att bostadsmarknaden fungerar dåligt är nu så många att man sannolikt kan mala ner dessa och använda som grundmaterial i cement eller fyllnadsmaterial i väggarna i de hus som trots allt byggs, nytt eller om. Eftersom det politiska systemet på riksnivå ändå bestämt sig för att inte lyssna så kanske det vore den mest hållbara användningen av alla ord och papper.

En av alla utredningar, som jag arbetade med 2013-14, var Bokriskommittén. Den gav ett heltäckande förslag till reformering av bostadsmarknaden. Mer byggande, bättre användning av befintligt bestånd, förslag om hur en övergång från reglerad till friare prissättning skulle kunna gå till och en hel del ytterligare. Allt var inte detaljutrett men helheten fanns där. Och möjligheten att agera.

Men det politiska systemet valde åter att bara låta bli att ta intryck. Det måste nog tyvärr konstateras att vi inte ska förvänta oss något från den scenen som kan lösa bostadsmarknadens problem. Att en ”stark man” (varför alltid män?) skulle kunna lösa detta, som föreslogs på ett seminarium på Handelskammaren i Stockholm i veckan för att fira ettårsdagen av politisk overksamhet, har därför låg trovärdighet.

Det går inte att lösa bostadsmarknadens problem med mer av statliga eller politiska åtgärder som grundas på att vi inte ska angripa roten till problemen; att priset på hyrda lägenheter för bostadsändamål inte ska sättas på marknaden. Av skäl som inte någon längre kommer ihåg eller med effekter som är så oklara att ingen fattar vad som händer.

Tyvärr kan man konstatera att det är just finsnickeri inom ramen för den gällande politiken som de flesta ändå vill se. Så var det också på Handelskammarseminariet. I takt med att bostadsmarknaden fungerar allt sämre så ökar kraven på mer statliga insatser; statlig styrning, bostadsbidrag med mera.

Man får konstatera att detta sannolikt är fel väg att gå. Mer politik kommer inte att lösa ett politiskt problem.

Ska vi ha något som kan avhjälpa problemen, som skulle komma från det politiska systemet, så skulle jag föredra en ny Thatcher. En person driven av stark tro på individer och marknader och som skulle kunna driva på för att öppna bostadsmarknaden för mer marknad, inte mindre. Mer ägande av bostäder, mer eget kapital, gärna mer hyrda lägenheter med marknadshyra, bort med regler på statlig och kommunal nivå som dämpar byggande. Bort med skatteregler som stänger inne det befintliga beståndet i ineffektiv användning. Och bort med monopol för Hyresgästföreningen att förhandla. Samt mer verklig konkurrens.

Ett sådant program skulle innebära att föra ansvar och makt åter till boende och marknadsaktörer. Och förhoppningsvis leda till att det som kallas ”bostadspolitik”- som ändå är tömt på innehåll – förpassades till historien. Samtidigt kan man passa på att ändra regeringsformens bestämmelse om att ”det allmänna (särskilt ska) trygga rätten till…bostad” som ju alla vet i praktiken inte betyder någonting. Annars hade vi väl efter 40 år med denna bestämmelse inte haft en bostadsmarknad i kris.

Björn Hasselgren, KTH
Tekn dr, f.d. huvudsekreterare Bokriskommittén

Källa: fastighetsnytt.se

Relaterad information

Övriga NYHETER

Kontaktformulär

Du måste fylla i alla obligatoriska fält

Offertförfrågan

= obligatoriska fält